Ni som känner mig vet att jag är en sökare. Hela livet har jag varit på väg någonstans. På väg till något bättre, bort från något annat. Drömt om det storslagna. Kors och tvärs över världen har jag rest i jakten på svar på okända frågor. Hem har jag kommit, utan svar men med ny energi, kanske lite mer skinn på näsan och resväskan full med roliga och galna minnen. Läst har jag också gjort. Jag har så många högskolepoäng att jag borde anses bildad. Inte för att jag tycker att jag ändrats något. Och visst har jag fått svar på en massa frågor men kanske inte det jag egentligen letat efter. Så har det plötsligt infunnit sig en behaglig harmoni i mitt liv, den har liksom smugit sig på. Jag har landat. Jag ser tågen gå men har ingen större lust att hoppa på. Jag trivs bättre här. På golvet bredvid mig leker två små liv, jag är så otroligt glad för att de finns. Känner att nu är nog den bästa tiden i livet. Trots sömnbrist och stundtals renoveringskaos. Det är storslaget, säkerligen mitt svar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar